Hoppa till innehåll

Övergödning i Östersjön

Östersjön är ett av världens mest förorenade hav med döda bottnar som täcker en lika stor yta som ett och ett halvt Danmark. Övergödningen är idag en av de största utmaningarna för Östersjön idag. Det egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten är de mest allvarligt drabbade områdena. Övergödning uppstår när ett överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor kommer ut i havet. 

Algblomning, syrebrist och bottendöd är bara några av de problem som övergödningen bidrar till. I Sverige ser vi att koncentrationen av näringsämnen är högst nära kusten och i anslutning till större städer och i vikar. Sveriges omgivande hav är alla påverkade av övergödning men Östersjön är särskilt illa däran.

Hur uppstår övergödning?

Övergödning uppstår då överskott av växtnäringsämnena kväve och fosfor kommer ut i havet. Från avrinningsområdena runt Östersjön står jordbruket för den största delen av tillförseln, men även transporter, reningsverk och enskilda avlopp samt industrin har stor påverkan.

Avrinningsområdena runt Östersjön är bebodda av omkring 90 miljoner människor. I dessa områden finns ungefär 34 miljoner hektar jordbruksmark inom Östersjöns avrinningsområde.  Problemen med övergödning av sjöar och vattendrag i Sverige är störst i södra Skåne, Mälardalen, Östergötland och söder om Vänern. Algblomning är en fullt naturlig process, och havets ekosystem är beroende av att det finns algblomning. Men blomningarna kan även få en giftig och förorenande effekt som påverkats av övergödningen. Då ökar mängden växtplankton snabbt och kraftigt i ett och samma område.

 

Hur stora är utsläppen av växtnäringsämnen i Östersjön

Mängden utsläpp varierar från år till år, då nederbörden har stor inverkan på mängden. Men i snitt bidrar utsläppen med nästan en miljon ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor per år i Östersjön. Utsläppen har minskat under senaste åren och ligger just nu på ungefär samma nivå som på 1950-talet. Men utsläppen motsvarar ändå mer än det dubbla jämfört med 100 år sedan.

 

Vad får övergödningen för effekter?

Resultatet av en för stor och ibland skenande tillförsel av kväve och fosfor blir att havets känsliga ekosystem råkar i obalans och förändras. Många växt-och djurarter kan inte anpassa sig till de snabba förändringarna vilket innebär att drabbas hårt eller till och med försvinner. Däremot kan ett fåtal anpassningsbara arter gynnas av de näringsämnen som tillförs. Resultatet är att den biologiska produktionen skenar. Den onaturligt kraftiga algblomningen är exempel på just detta.

Övergödning leder därför ofta till ökad produktion av växtplankton och framförallt fintrådiga alger. Kraftig algblomning under sommartid, som även kan beskrivas om massförökning av växtplankton, brukar påverka vattnet så att det blir fläckvis grynigt, strimmigt, grön- eller brunfärgat, kan påverka badvattenkvalitén och kan i vissa fall påverka människors hälsa.

 

Övergödningen minskar den biologiska mångfalden bland annat genom att:

  • förhållandet mellan vattenlevande organismer störs.
  • växtlighet som ger skydd åt områden som fiskyngel och andra djur för sökning av födoämnen påverkas negativt.
  • stora mängder växtmaterial går ner till botten och skapar syrebrist som slår ut bottenlevande djur och fiskar.
 

Det finns ett starkt samband mellan mängden torsk och alger i Östersjön. Överfiske och kraftig algblomning är två stora problem som interagerar med varandra. Överfiske är ett problem som kan leda till att vissa fiskarter minskar kraftigt, men också till allvarliga förändringar i hela det ekologiska systemet. Då algerna dör sjunker de ner till bottnen och bryts ner. Denna process förbrukar i sin tur syre, och när syret förbrukats drivs nedbrytningen vidare av bakterier som producerar giftigt svavelväte. Denna process dödar havets botten och djupvattnet, och därmed måste allt liv som behöver syret för att överleva flytta eller så går det under.

 

 Vad kan vi göra för att motverka övergödningen?

WWF har uttrycket stor oro över utvecklingen och menar att det som görs nu inte räcker på lång väg för att reversera de pågående negativa processerna. De har summerat det som de anser behöver göras:

  • Sverige måste fortsätta göra nationella, kraftfulla insatser för att minska övergödningen, och samtidigt verka för åtgärder både regionalt och inom EU.
  • Näringsdepartementet och Jordbruksverket måste bli aktivt pådrivande krafter i arbetet för Östersjöns miljö.
  • Landsbygdsprogrammet behöver 500 miljoner kronor extra för att bekämpa övergödningen.
  • Det måste ske en kraftfull satsning på restaurering av våtmarker, sjöar och vattendrag i odlingslandskapet med syfte att minska näringsläckaget från jordbruket.

Jordbruket, som idag är den främsta landbaserade orsaken till näringsläckage som leder till övergödning, måste moderniseras. WWF menar att EUs gemensamma jordbrukspolitik som de flesta jordbrukare arbetar inom är ett gammalmodigt och omodernt bidragssystem. Grunderna för den nuvarande jordbrukspolitiken skapades 1957 i en tid och en värld som såg helt annorlunda ut än idag. Idag går största delen av bidragen till produktionsstöd, något som inte är hållbart och som skapar en mängd problem. Man är även orolig över bristen på miljökraven som fördröjer en nödvändig utveckling mot en mer hållbar jordbruksproduktion.